Äntligen, äntligen, äntligen!!!

Jag har gått ner mer än 50 kg!!!
För att vara korrekt har jag sen start gått ner 51,1 kg totalt. Obeskrivlig känsla!
Vill ni veta mer så läs här.
ÄNTLIGEN! ÄNTLIGEN! ÄNTLIGEN!
Rapport från igår!
Okej. Vad ska jag börja med? Jag trodde aldrig att han skulle åka hem. Klockade tickade iväg och iväg och iväg... Jag hade gjort klart från början, innan han ens kom hit, att han inte fick sova kvar - ändå försökte han flera gånger att få sova kvar. Det är väl en jäkla tur att jag är envis, men fan vad kämpigt det är och drygt är det också att behöva be någon åka hem...
Det blev en klassisk prata-film-hångel kväll. Trevligt? Ja. Men samtidigt inte...
Vi kan verkligen prata om det mesta och det känns lätt att umgås, men samtidigt är det något där som jag inte kan sätta fingret på, som gör att jag bara känner NEJ.
Det här "klicket" kom aldrig för mig, men det verkade ju klicka rejält för honom... hmm.
Dessutom har jag aldrig varit med om en kille som varit mer på. Den här killen slog då alla rekord.
Det är väl lite det också som gör att jag bara känner nej, det här går inte. Låt mig vara.
Vi satt och pratade om tidigare erfarenheter och erfarenheter från dejtingsajter, och efter ett tag säger han:
"Ja, men nu behöver du ju inte dejta mer!"
???
Jag brukar finna mig fort och vara ganska rapp med svar, men där tappade jag fattningen totalt och blev alldeles torr i strupen. Jag svarade nog bara "Mmm" och flinade lite. HERREGUD. Han verkar tro att vi är ihop?
Jag har då aldrig varit med om att bli ihop med någon på första dejten, oavsett om man haft lätt för att snacka och det känns som man känt varandra i tusen år, det finns ju undantag men...
Han vill komma hit igen men jag känner bara näe!
Och det är så jäkla typiskt mig att hamna i krångliga situationer. Situationer där jag inte riktigt vet hur jag ska ta mig ur eller gå vidare. Klart att det kanske var klantigt att hångla med honom om jag inte riktigt vet än hur jag vill ha det, men samtidigt måste man väl få provköra...?
Just nu känns det som att jag vill slingra mig ur allt detta, men HUR?
Raka puckar är väl det bästa och mest ärliga, men det blir ju så satans komplicerat när han verkar tro en massa saker och känna en massa saker...
:(
Hjälp mig?
Jag är fan galen!
Eller, ja. Han kommer hit. Om typ 40 minuter. AAAAAAHHH! Vad har jag gett mig in på?!
Jag ångrar mig lite smått, samtidigt som det känns helt okej. Jag är lagom nervös, inte sådär svettnervös och torr i munnen. Det kommer jag bli sekunden han ringer på dörren, haha!
Den där fega Lina, hon som velar så jävla mycket... jag tror att jag har spolat ner en bit av henne.
Bra eller dåligt?
Dagens repeat
Dumpfestivalen är här!
Ikväll har jag dumpat på allt jag ätit. Det finns liksom ingen rim och reson i det hela heller? Inget nytt jag stoppat i mig precis, inte ätit för mycket, eller för fort. Så nu sitter jag här kallsvettig, darrig, med hjärtat i halsgropen och mår helkonstigt. Äckligt är bara förnamnet.
Lägg därtill pre-mensvärk så kan ni ju gissa hur bra jag mår!
Aaaarggghhh...
Mjuk pepparkaka

Den här + lunch är vad jag orkade åstadkomma idag.
(Men satan vad svårt det är att få till en bra bild på en kakjävel, det ser ju ut som något en ko klämt ur sig!)
Och lite plugg, men bara lite. Jag har varit, och är fortfarande, så trött idag. Och nu har jag ont i magen. Vet vad det beror på men det blir ju inte roligare för det. Det känns som om jag skulle vilja slita ut allt innehåll där inne och bara ...rensa upp! Hatar att ha ont i magen.
Nu blir det te & tv.
Tresemmé

Jag är väl sist i Sverige med att ha testat detta?
Hur som helst så köpte mamma detta och så delade vi på flaskorna, ja - inte bokstavligen då. Och jag måste säga att detta är ett av de bästa shampoon jag har testat! Vanligtvis håller jag mig strikt till L'Oréals produkter men dom har fått konkurrens kan jag säga. Håret blir mjukt, följsamt och glansigt. Plus att det doftar gott!
Jag säger tummen upp och köp, eller önska dig i julklapp!
Nu ska jag baka... :)
Inbrottsförsök?

Ja, någon jävla mupp har försökt göra inbrott i mitt källarförråd.
Låset hade han/dom ruckat med, spiken som sitter ovanpå dörren var felvänd (jag vänder den alltid åt samma håll) och själva grejen som håller ihop låset (vad den nu heter?) var ragglig. GRRR!!
Undrar om någon annan har haft besök av tjuvar? Jag kollade på förråden intill men såg inga spår av att någon hade ruckat på deras förråd. Förbannade as.
Snart får vi portkod, och det borde vi väl ha haft tidigare...
Tur att dom inte lyckades ta sig in, för det jag har av värde i förrådet är nämligen cykeln. Tar någon den så ska jag personligen jaga ifatt den idioten som tar den och spöa den fan tills han får knäskålarna i ögonen och tånaglarna i tarmarna och dra honom i örat hem till hans morsa!
En bra sak har hänt idag i alla fall: jag fick omlån på boken!
Så nu kan jag slappna av till början av december, med andra ord kommer jag att hinna klart. :)
Nu ska jag ner och tvätta!
...och hoppas att det inte är några tjuvar i källaren.
Mår bättre :)
Jag åt middag x 2 igår eftersom jag inte hade ätit så bra under dagen, haha. Men det gick ner och efter vila och en massa juice (bra för järnvärdet) så kändes det bättre. Och nu med sömn i bagaget så känns det riktigt fint.
Ska äta lite mer järnrik mat för jag misstänker att det är som Emma säger: järnvärdet blir knas innan mens. Så nu blir det mer blodpudding, spenat, broccoli, lamm(färs) och kyckling! Tur att man gillar det, annars skulle det vara jobbigt... ;)
Förresten så skulle jag gärna vilja kolla mina blodvärden, blodtryck och allt efter operationen. Jag har inte varit på någon 6-månaderskoll och lär ju knappast komma på någon heller, för nu har jag varit opererad i 9 månader (förra tisdagen, vilket jag glömde!). Det är verkligen dåligt av sjukvården tycker jag, men dom kanske förväntar sig att man själv ska höra av sig...? Det borde ju åtminstone bli 1-årskontroll tycker jag, annars är det fan ännu mer kasst av sjukvården! (Det står ju i papperen man får från sjukhuset att det är sååå viktigt med kontroller, men jag har bara varit på en...)
Nu ska jag kolla om det finns tvättid åt mig!
Lyssna på din kropp
Jag vaknade och var yr i huvudet, av någon underlig anledning. Tänkte först att jag ska nog kanske sova lite till men sen tänkte jag att det kanske var blodsockret som spökade så jag vinglar iväg mot köket och tar lite apelsinjuice och sätter mig ner. Det känns genast bättre så morgonen fortsätter i vanlig ordning. Efter två timmar börjar det om på nytt och jag blir blek och lägger mig i soffan. Efter ca en halvtimme känns det bättre igen så jag tar mig ut och hem till mina föräldrar, och där börjar det om IGEN! Så jag lägger mig och vilar en halvtimme-timme, men det känns inte bättre. Petar i mig lite mat och dricker lite, och lägger mig för att vila ännu en stund och först efter ca två timmar mår jag bra! Skumt!
Jag hatar att vara yrslig. Äcklig känsla.
Det känns som att gå runt i en torktumlare... Jag mår varken illa eller har några andra besvär, förutom trötthet (vädret, någon?). Nu känner jag mig lite yrslig igen, men långt ifrån som det var imorse och under dagen. Ska äta lite nu och sen vila igen, kul att spendera större delen av dagen liggandes... Jag kommer att få ett flytande arsel snart!
Någon som vet varför man blir så här yrslig?
En dag som denna

Ja, vad gör man en grådisig dag som denna?
Jo, man stannar inne och äter mandariner, pepparkakor och tänder ljus. Läser lite läxor, gäspar några gånger och sveper in sig i filten. Det finns ingen anledning att gå ut i onödan idag...
Cynisk

Det här är svårt...
Alltså att hänga på en dejtingsajt och snacka med karlar på MSN, när man är cynisk, bitter och skeptisk (egentligen sak samma, alla tre). Jag får verkligen bita mig i tungan ibland för att inte haspla ur mig saker jag saker och sen skriva saker jag egentligen tänker.
Att jag blivit cynisk (inte till 100%, men till viss procent) är inte så konstigt, men det är ingen klädsam egenskap. Jag försöker att plocka bort cynismen så mycket som möjligt, men å andra sidan är den lite av en livlina då man de gånger får bekräftat vad man egentligen tänkte, att det visar sig stämma.
Samtidigt som jag är cynisk är jag en obotlig romantiker som aldrig någonsin kommer att ge upp hoppet om kärleken. Jag tror stenhårt på att det finns någon för alla och skulle det inte göra det så skulle det vara fruktansvärt orättvist. Lite barnsligt kanske att tro det, men vadå - varför skulle man inte tro på kärleken?
Lika väl som jag tror stenhårt på att jag en dag kommer att få det bra med jobb och pengar, lär jag tro på kärleken.
Jag har blivit bränd i livet men ger inte upp, jag har blivit bränd i kärlek - så varför skulle jag ge upp där?
Jag är bäst!
Men vet ni! Jag fick MVG på min första redovisningsuppgift och MVG på min andra redovisningsuppgift i Organisation och ledarskap. WOHOO!
Jag skickade in ytterligare två redovisningsuppgifter igår och fick klart den femte nu på förmiddagen, så jag hoppas att dom också blir godkända. Så länge jag blir godkänd är jag nöjd, allt annat än G är en strålande och fantastisk bonus! :)
Tjofaderittan lambo!
Är du singel?

Det måste vara den mest korkade frågan jag fått hittills.
"Ja, vad skulle jag annars göra på en dejtingsajt?" frågade jag och killen ifråga svarar "jo, det förstås...".
Öh, hallå? Haha.
Samma pucko frågar mig saker (den klassiska utfrågningsmetoden) på MSN, jag svarar honom och ger honom såna svar så att han lätt ska kunna ställa motfrågor, men vad säger han efter varje gång jag svarat: "Ok."
Men kul. Efter vadå, femton frågor kan man väl vara liiite mer engagerad ändå? Han verkar helt... lost.
Behöver jag säga att han inte längre finns på min lista?
Aj, mitt arsel!
Har nyss suttit i 2,5 timmar med böckerna för att bli av med så mycket som möjligt. Jag trodde inte att jag skulle kunna lösa en del uppgifterna, men jag säger det igen för jag har sagt det förr: skam den som ger sig!
Jag bara bestämmer mig för att nu ska jag plugga och då blir det så. Det gäller att utnyttja de dagar och tider då motivationen finns där. Och när det visar sig så utnyttjar jag den till max.
Jag skulle egentligen kunna slutföra ännu en redovisningsuppgift men mitt huvud gör för ont nu... Sen känner jag mig stressad över att inte få ha boken längre än till måndag, men jag hoppas att jag får fjärrlåna den ytterligare några veckor. Annars kommer jag att få problem kan jag säga.
Men jag känner mig nöjd för idag!
Herregud, trots djävulsk PMS så gick det att plugga. Sensation ska ni veta!
TACK till er som beskrivit mig med ett ord! ♥
Ni andra läsare får gärna beskriva mig också. Jag ser att ni är många här och vandrar men knappt en bråkdel gör väsen av sig. Vad jag menar är att ni får hemskt gärna skriva något bland kommentarerna, men jag menar inte att ni behöver kommentera varje inlägg. Det vore helt enkelt kul med feedback! :)


